Vad är ett joint venture-avtal och vad bör det innehålla?

Vad är ett joint venture-avtal? Det är ett avtal där två eller fler företag går samman för att genomföra ett avgränsat projekt, samtidigt som var och en fortsätter att vara juridiskt självständig. Avtalet anger vem som bidrar med vad, vem som fattar besluten, hur vinst och förlust delas och hur samarbetet avslutas. Det är det korta svaret. Det längre svaret är lika viktigt, eftersom dokumentet gör olika jobb beroende på om samarbetet drivs enbart genom avtal eller genom ett nytt bolag.

Den här guiden är allmän juridisk information, inte juridisk rådgivning. Exemplen bygger på praxis i EU, Storbritannien och Schweiz, och detaljerna skiljer sig från land till land. När det handlar om stora belopp, delade immateriella rättigheter eller exklusivitet bör ditt juridiska ombud kontrollera formuleringarna mot den lag som gäller.

Vad säger ett joint venture-avtal egentligen?

Så här uttrycker avtalet det i enkla termer: vi gör just den här saken tillsammans, på dessa villkor, och ingenting mer. Parterna behåller sina egna verksamheter. Det är bara det gemensamma projektet som ligger inom avtalet, och därför är omfattningsklausulen det första man bör läsa noggrant.

De flesta avtal täcker samma kärnområden. Man brukar hitta syfte och löptid, varje parts insats (kontanter, personal, teknik eller tillgång till kunder), styrningsregler, fördelning av vinst och förlust, immateriella rättigheter, sekretess, tvistlösning och utträde. En juridisk byrås checklista över joint venture-delar listar samma byggstenar, inklusive reserverade frågor, revisionsrätt och köpalternativ.

I praktiken kommer avtalet ofta efter ett kortare dokument, till exempel ett avsiktsbrev eller ett memorandum of understanding. Sådana tidiga dokument fångar avsikten. Joint venture-avtalet gör den till bindande förpliktelser som kan verkställas, så det som lämnades vagt i ett tidigt skede tenderar att dyka upp här som en förhandlingsfråga.

Avtalsbaserat eller bolagsbaserat joint venture: vilken struktur passar?

Det här är det första verkliga beslutet, och det formar nästan allt annat. I ett avtalsbaserat joint venture samarbetar parterna enbart enligt avtalet och ingen ny juridisk person bildas. I ett bolagsbaserat joint venture bildar parterna ett gemensamt bolag, och avtalet verkar vid sidan av bolagets bolagsordning.

En avtalsbaserad struktur är lättare och snabbare att sätta upp. Den passar ett enskilt projekt, ett anbud i en offentlig upphandling eller ett forskningssamarbete med ett tydligt slutdatum. Priset är att ingen äger tillgångarna i ett neutralt bolag, och varje part står kvar med sin egen balansräkning.

En bolagsbaserad struktur tar längre tid att sätta upp, men ger samarbetet egna avtal, personal, bankkonto och räkenskaper. Den passar ett samarbete som ska pågå i flera år, eller som behöver anställa personal och teckna kundavtal i eget namn. Beskattning, ansvar och styrning följer av det här valet, så det förtjänar ett samtal med en skatterådgivare innan första utkastet skrivs.

Hoppa över bolagsstrukturen om projektet är kort och budgeten liten. Välj den om samarbetet behöver en egen identitet på marknaden.

En varning gäller den avtalsbaserade vägen. I flera rättsordningar kan ett samarbete som enbart bygger på avtal behandlas som ett partnerskap, om parterna driver verksamhet tillsammans i vinstsyfte. I Storbritannien definierar Partnership Act 1890 ett partnerskap på det sättet. I Tyskland och Schweiz kan jämförbara standardformer tillämpas, nämligen Gesellschaft bürgerlichen Rechts respektive den einfache Gesellschaft. I praktiken kan det innebära att parterna får ett mer gemensamt ansvar än de tänkt sig, så avtalet bör tydligt ange vad parterna gör och inte avser.

Vilka klausuler bär störst risk?

Det här är inte en teoretisk risk. Det är de klausuler som juridiska ombud regelbundet ser bli omtvistade när ett samarbete börjar krångla. Fyra av dem förtjänar en långsam genomläsning.

• Insatser och värdering. Kontanter är lätta att räkna. En licens, ett dataset eller ”know-how” är inte det. Avtalet bör säga hur icke-kontanta insatser värderas och vad som händer om en part levererar för sent.

• Fördelning av vinst och förlust. Fördelningen följer oftast ägandet, men den behöver inte göra det. Om den ena parten sköter driften och den andra enbart finansierar, bör det framgå i siffror.

• Finansieringsskyldighet. Vem betalar när projektet behöver mer pengar under år två? En klausul som tiger om detta är en vanlig källa till oenighet.

• Ansvar och skadeslöshet. Kontrollera vilka förluster som ligger hos samarbetet, vilka som ligger hos respektive part och om något tak gäller.

Ett exempel på formulering att leta efter, i den typ av dokument där avsnitt som dessa brukar finnas:

§ 7.2 Ingen part är skyldig att göra ytterligare kapitalinsatser utöver den initiala insatsen utan samtliga parters föregående skriftliga samtycke.

Den meningen skyddar en minoritetspart från att tvingas bidra med mer pengar. Utan den kan skyldigheten att finansiera bero på vad en domstol läser in i resten av avtalet.

Hur fattas beslut, och vad händer vid en deadlock?

Styrningen är där ett samarbete med 50/50-ägande är som mest skört. Två lika delägare utan utslagsröst kan blockera varandra i månader, och samarbetet får betala för förseningen. Avtalet bör därför dela upp besluten i nivåer.

Löpande frågor går till ledningen. Viktiga frågor, ofta kallade reserverade frågor, kräver båda parters godkännande eller en kvalificerad majoritet. Typiska exempel är årsbudgeten, försäljning av större tillgångar, nya lån, ändringar i affärsplanen och att en ny part släpps in.

Sedan kommer den del som de flesta utkast hoppar över: vad som händer när parterna inte kan enas om en reserverad fråga. Vanliga verktyg vid deadlock är eskalering till ledningen, medling, en avkylningsperiod och som sista steg en buy-sell-mekanism. I en buy-sell-klausul anger en part ett pris, och den andra parten måste antingen köpa eller sälja till det priset. Mekanismen är rak och gynnar den part som har djupast fickor, så en mindre part bör tänka sig noga för innan den accepterar den.

En andra punkt om styrning gäller informationsrätt. En part som inte sitter i den dagliga ledningen behöver ändå rapporteringsskyldighet, tillgång till böckerna och rätt till revision. Utan dem är det ”gemensamma” i samarbetet bara ett löfte.

Hur är det med immateriella rättigheter, exklusivitet och konkurrensrätt?

Immateriella rättigheter orsakar mer tyst skada än nästan något annat ämne. Avtalet måste skilja mellan vad varje part tar med sig (bakgrundsrättigheter, som stannar hos sin ägare och licensieras till samarbetet) och vad samarbetet skapar (förgrundsrättigheter, som behöver en tydlig ägare). Det bör också säga vad som händer med förgrundsrättigheterna när samarbetet upphör, och om någon part får använda dem utanför projektet.

Exklusivitets- och konkurrensklausuler ligger nära detta. En part vill ofta att du inte konkurrerar med samarbetet inom dess område medan det pågår. Det är rimligt om klausulen är begränsad i omfattning, territorium och tid. En klausul som hindrar dig från din egen kärnverksamhet i flera år är det inte.

Konkurrensrätten lägger till ett lager som många som skriver under för första gången missar. I EU räknas skapandet av ett joint venture som varaktigt utför alla funktioner hos en självständig ekonomisk enhet som en koncentration, enligt artikel 3.4 i EU:s koncentrationsförordning. Över vissa omsättningströsklar innebär det en anmälan och en väntan på godkännande. Under dem kontrolleras avtalet fortfarande mot reglerna om konkurrensbegränsande avtal, så begränsningar som går längre än vad samarbetet behöver kan bli ett problem. Storbritannien och Schweiz har egna regelverk, så kontrollera det som gäller för dina parter.

Hur avslutas ett joint venture?

Joint ventures är sällan tänkta att vara för evigt, så utträdesklausulen är inget pessimistiskt tillägg. Den är en del av affären. Ett bra avtal anger vilka händelser som avslutar samarbetet: att projektet slutförs, att en fast löptid går ut, ett väsentligt avtalsbrott, att en part blir insolvent eller en ägarförändring.

För bolagsbaserade samarbeten bör du titta på överlåtelsereglerna. En företrädesrätt låter den kvarvarande parten köpa innan en andel säljs till någon utomstående. En medföljanderätt (tag-along) låter en minoritetspart sälja på samma villkor när majoriteten säljer. En tvångsförsäljningsrätt (drag-along) låter en majoritet tvinga fram försäljning av hela samarbetet. Var och en av klausulerna gynnar den ena sidan och begränsar den andra, så läs dem utifrån din egen position.

Kontrollera slutligen avvecklingen. Vem behåller kundavtalen? Vem får datat? Hur värderas och delas kvarvarande tillgångar? Att besvara de frågorna i början kostar en timme. Att besvara dem i en tvist kostar betydligt mer.

Vad bör du kontrollera innan du skriver under?

Innan du skriver under bör du veta att ett joint venture-avtal bara är så användbart som sin svagaste klausul, och den svagaste är oftast den som ingen diskuterade. Gå igenom den här korta listan innan du signerar.

• Är omfattningen tillräckligt smal för att samarbetet inte ska glida över in i din kärnverksamhet?

• Är insatser, värdering och framtida finansiering nedskrivna i siffror eller formler?

• Vilka beslut kräver båda parter, och vad händer om de inte är överens?

• Vem äger de immateriella rättigheter som samarbetet skapar, och vem får använda dem efteråt?

• Vilka konkurrens- eller exklusivitetsklausuler gäller, och hur länge?

• Är reglerna för utträde, överlåtelse och avveckling tydliga, inklusive tillämplig lag och forum för tvister?

Ett första genomgångspass med ett verktyg för klausulgranskning kan hjälpa dig att se var dessa ämnen saknas eller är ensidiga. Verktyg som Spellbook och LegalOn flaggar klausuler mot en checklista som du själv definierar.

Om ditt team utarbetar och skickar avtal före signering håller en dokumentplattform versioner och godkännanden samlade på ett ställe. PandaDoc är ett exempel.

Inget av dessa verktyg ersätter ett juridiskt ombuds bedömning. Verktyget pekar ut klausulen. Beslutet om att acceptera den ligger hos dig och ditt juridiska ombud, särskilt när insatserna är höga.

Tre åtgärder gör det mesta av jobbet. För det första, bestäm strukturen (avtalsbaserad eller bolagsbaserad) innan någon börjar skriva utkast. För det andra, skriv ned finansierings-, deadlock- och utträdesreglerna medan parterna fortfarande kommer överens. För det tredje, be ditt juridiska ombud granska konkurrensrättsliga och skattemässiga effekter mot den lag som gäller för dig.